Fy bubblan för lera!
Det regnar och det regnet behövs, inget tvivel om saken, men tvivale så skitigt allt blir! Och man blir lite trött på att gå promenad i klafset. Meeen det är bara att gilla läget och gå ut ändå!
Hjördis är den enda av hundarna som rent avskyr regn, de andra bryr sig inte så mycket. Jag är på jakt efter ett regntäcke till henne, men det var då lättare sagt än gjort, slut på väldigt många ställen!
Jag får ha lite tålamod, vilket, om vi ska vara ärliga, inte är min starkaste sida! 
Annars är det fullt upp här med vardagslivet.
Hjördis är för tillfället lite under isen efter att ha fått i sig något skit som inte var bra för henne, men idag har hon fått behålla den vätska hon har fått i sig (ta i trä) och får fortsätta med vätska idag. Imorgon får hon små portioner av skonmat, så ska vi nog få ordning på det hela.
Detta är ju helt klart ett stort problem under hösten, mycket ruttet och gammalt som ligger under löv och i diken.
I Hjördis fall är det nog så att det är gammalt kobajs som bonden rensade ut ur ligghallar och lador som är boven i dramat. När det kördes ut på åkrarna hamnade en hel del på vägarna där vi går och hundarna kan vara snabba som tusan och sno åt sig något extra smarrigt!
Men som sagt skonkost, fortiflora och tålamod så får vi ordning på magen igen!
Livet med hund är alltid fyllt, och de ger iallafall mig, en jäkla positiv push såhär i höstrusket, de behöver gå ut, så vi går ut, oavsett väder och oavsett humör. Vilket jag tycker är så bra för själen. Nu väntar jag bara på att sommarhagarna ska tömmas på kor, så har vi flera hektar att bara vara på! För mig är det den bästa tiden som hundägare, när vi får gå i de stora hagarna och bara njuta av att gå där i storslagen miljö vid Vätterns strand.
Att gå de andra vägarna, har naturligtvis sin charm med, men lugnet och tystnaden i de stora tomma hagarna på med öppen mark, små dungar osv ja det fyller mig med energi på ett annat vis. Hundarna får chansen att följa spår och både hare, rådjur och smågnagare finns i hagen och ett naturmöte med någon av dessa djur är mer regel än undantag.
Än dröjer nog det en vecka eller två, beroende på väder, men snart så! 
vi förlorade vår Nellie, Olgas bästa kompis, 1 oktober
Hennes njurar hade börjat ge upp och det var dags att säga farväl. Vi och hundarna har sörjt henne, men Olga har haft det värst. Hon har letat efter Nellie, när hon gått in i ett rum där Nellie ofta låg, i hallen, i tvrummet eller biblioteket. Och det är först nu som hon inte i glädje springer fram till Nellies sovplatser, för att sedan besviken gå därifrån. Det är tufft för mig som djurägare att se...
Vi hoppas att vi under våren kan finna en ny kattkompis till gänget, för det är lite tomt utan katt i huset!
Hoppas ni alla har en fin vecka, så hörs vi snart igen!
2020-10-22 13:57