Pariservikens My Happiness 20040703-20191202
Igår morse straxt före kl 05.00 väcktes jag av att Rut gav ifrån sig ett skall, bredvid sängen stod Izaac (som ofta sov på golvet, då han tyckte sängen blev för varm)och vinglade. Jag lade min hand på honom, han föll ihop. Rosslade lite och tycktes sedan sluta andas helt.
Jag fångade upp mobilen, ringde till mamma som bor i andra delen av huset och sa: "jag tror Izaac är avliden, kom ner och ha med dig stetoskopet". Samtidigt som jag klappade hans kropp som då och då tog ett kort andetag.
Hon var nere på två sekunder och Izaac andades till några gånger och var sedan borta.
Han var 15,6 år och att få somna in hemma på detta vis, med sina hundkompisar kring sig, ja det är allt en hund som hatar veterinärer kan önska sig. De andra hundarna samlades nämligen i en ring runt oss på golvet. Tittade på, sa eller gjorde inget.
Chocken hos oss är och var stor. Även om han var gammal och vi visste att hans hjärta var lite slitet. Han var lite trött på söndagen och åt inte så mycket, men, eftersom han dagen innan snott åt sig lunchen från de andra, plus ätit kvällsmat, var det inte något jag reflekterade över. Magknip efter överätning, tänkte jag.
Izaac hade blåsljud på sitt hjärta som var förvärvat pga den fetma han hade när han kom till oss som 3åring. Han kom som 3 åring, stressad fet och med oddsen emot sig. Och under de 12,6 år han bodde här fick han komma till ro, gå ner i vikt och fick blomma ut. Han fick bli den hund han ville vara och han levde i glädje varje dag av sitt liv.
Izaac älskade mat, och människor. Killar i tonårsåldern var hans favorit och han hatade valpar. 
Vi sörjer och saknar honom och allt han gjorde och var för oss under 12, 6 års tid. Samtidigt som vi glädjs åt att en hund med alla odds emot sig, slog de oddsen med hästlängder, skapade sig ett liv och gick sin egen väg, på sina villkor. Att få ner hans liv, hur han utvecklades från en stressad hund med fetma till den snällaste av hundar i världen, ja det låter sig inte göras i ett blogginlägg, jag skulle behöva en bok för det....
Det jag vill säga är:
Han var en stor aussie med ett stort hjärta och vi kommer alltid att sakna hans livsglädje och kärlek.
Vila mjukt Izaac på en plats där det inte finns några valpar men väldigt mycket köttbullar! 
2019-12-03 08:22