Jag tror att det är viktigt med rutiner. Jag vet att Izaac anser att det är livsviktigt.
När han kom till oss som omplacering så var stress ett av hans problem. Att få rutiner var en gåva för honom. Han visste vad varje dag innebar och vad som skulle göras när. Så hans stressnivå skönk.
Nu behöver att ha rutiner inte innebära militärisk exakthet, men, vi har verkligen våra rutiner.
Vi går vår riktiga långpromenad på morgonen. I tisdags gjorde jag tvärtom, och gick kort på morgonen, och tänkte mig gå långt på eftermiddagen. Izaac tänkte att jag nog blivit totalt blåst och vägrade gå någon långpromenad på eftermiddagen. Han vände sonika hem, så det var bara för resten av oss att trava med! 
Mina hundar sover med mig i sängen och går och lägger sig innan mig. Eller går och går. De springer och ställer sig på rad för att sedan glatt hoppa upp i sängen /gå till sin bädd, och vänta in det kvällskex och tugg de får på kvällen.
När jag kommer en stund senare har de tre som sover hela natten i sängen flutit ut och när jag kommer in, kikar Hjördis på mig. För då ska hon ha sin godnattpuss. Sen ska Rut ha sin godnattpuss, sen ska Theo bli kliad på magen.
Sen kan jag lägga mig, då flyttar alla på sig tills jag lagt mig för att sedan lägga sig på eller tätt, tätt bredvid mig.
På morgonen väcks jag av Rut och Hjördis som ömsom pussar mig, ömsom skuttar runt. Nu ska Izaac bli kliad bakom öronen. Och när han är nöjd, är det dags att kliva upp. Theo leker med tjejerna eller påminner mig då o då om att han finns med en nosdutt...
Sen är det morgonkiss, sen frukost. Och så går dagen.
Vissa av våra rutiner, som vi gör med våra hundar, kan utifrån verka fåniga. Att hunden alltid ska ha sista biten på morgon smörgåsen. Eller att hunden alltid ska somna i ditt knä när du ser på tv.
Allt det, som kan tyckas banalt och fånigt. Är i själva verket jätteviktigt för dig och hundens relation. Vi har ju hundar för att de helt enkelt är våra livskamrater. Och precis som alla andra relationer behöver vi jobba på dem och med oss själva.
Hundar är så bra, för de älskar oss som vi är: gamla, unga, tjocka, smala. De ser dig för den du är, oavsett om chefen varit dum, kunderna går dig på nerverna, skolan varit tuff, mötet jobbigt eller du har en tuff dag.
Hundarna finns där, och ger och ger och ger.
Och när du och din/dina hund/hundar gör de där enkla sakerna, delar en macka, solar på morgonpromenaden. Sitter stilla och kikar på solnedgången. Då ger du det hunden behöver, din tid, kärlek och uppmärksamhet.
Och det, är aldrig banalt eller fånigt!
2017-09-28 14:48