Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Hur tar de andra hundarna det?

Många har frågat, hur mår hundarna? Hur tar flocken det hela?

Hundarna mår bra. Bättre än oss, skulle jag vilja säga.

Vi har denna vecka insett att hela flocken under 14 dagars tid, har förstått att Izaac är på väg bort. Vi människor, ja vi missade det helt. De andra hundarna gick helst inte promenader, och när de gick drog de benen efter sig  eller vände hem.... Aldrig Izaac, utan  oftast Rut eller Hjördis. Inte tänker man som människa då att det är Izaac som är trött?


Vädret har varit skit så att de inte ville vara ute och promenera, förvånade inte mig.

Med tanke på de senaste dagarnas hastighet och promenadgläjde, oavsett väderlek,  står det helt klart att  de anpassade  sig efter Izaac.

Under dessa två veckor var Theo också väldigt låg, han drog sig bort, och jag ska erkänna att jag var lite orolig för honom. Hade han ont? 

Men, nej, nu är han tillbaka igen. 

 

Alla hundarna var med när Izaac somnade in, stod i en halvcirkel runt, men när han somnat in, så var de inte alls intresserade. De gav honom plats och höll avstånd och tittade på, när han föll ihop och när han drog  sista andetaget... När det var taget, gick de ut ur rummet och när de kom tillbaka brydde de sig inte ett skvatt om kroppen som låg invirad i en filt på sängen.

För dem, var det över då. Och dags att gå vidare. 

Något som är intressant är dock att de vägrat lägga sig på de platser Izaac låg och sov på söndagseftermiddagen. Så jag har fått tvätta filtar och vetbeds och bäddar. Theo gick till sin (och Izaacs) favoritplats, där Izaac låg och sov när vi åt middag i söndags, igår och luktade och vände om, vägrade sova där. Så den bädden åkte i tvätten. En annan sovplats som oftast brukar vara iaf en hund sovandes i, är tom. Där har jag också tvättat alla filtar och bädden.

Izaacs favoritkudde, som han gärna sov på, på dagarna fick följa med honom i graven.

Hjördis å sin sida vägrade gå förbi en filt där Izaacs huvud legat när han somnade in. Jag tänkte att just den filten, som var nytvättad, kunde ligga kvar för endast hans huvud legat där. Men nej. Hjördis var inte nöjd förrns filten var borta. Jag hade redan skurat golvet och fick ta en extra sväng med moppen just där. Då kunde hon passera och lägga sig i bädden.

 

Så i två dagar har jag tvättat och hundarna har klämt ihop sig i en och samma bädd! Men nu är allt rent och tillbakalagt igen.


Flocken är lugn och, faktiskt glad och deras frammåtanda och deras aptit på livet gör att tårarna är färre, glädjen större och tacksamheten över den Izaac var oändlig. Han var en fantastisk hund och är och kommer alltid vara saknad. 

 

Flocken är lugnare än på två veckor. Det är svårt att beskriva men de vaktar inte lika mycket och de tittar inte efter honom, letar inte, saknar inte. De är här och nu och njuter av varje sekund de är här! 

 

Det gör sorgen lättare att bära, för oss andra. Och jag tror att de fick vara med, gör det enklare för dem och oss. De ser att vi är ledsa och tröstar, en aussie tröstar alltid en gråtande människa... men sörjer gör de inte.

De har gått vidare och med deras hjälp, gör vi det med!


5 kommentarer

Namn: Lis Norén
Tidpunkt: 2019-12-05 12:28
Fantastiskt fint skrivet, tårarna ligger nära hos mig

Namn: Siv
Tidpunkt: 2019-12-05 15:35
Så fint du skriver och förklarar. Bonzo mådde dåligt i en månad efteråt, men han är ju själv nu. Dina har ju varandra. Själv fäller jag nog en tår varje dag ännu. ❤
Kram

Namn: Laila Rosborg
Tidpunkt: 2019-12-05 16:06
Så underbart du skriver. 💕 Det är otroligt hur olika hundar reagerar.
När en av våra fick somna in så var hon kvar hemma över natten. Den andra hunden gick flera gånger o buffade på henne men morgonen efter så förstod hon o då var det över. 😘 Våra hundar är nog kloka. 🤔
Många kramar till er o dej för att du delar med dej av hundlivet. A

Namn: Kristina
Tidpunkt: 2019-12-05 18:09
Tack för en fin skildring! Hundar tröstar människor. När min far dog för många år sedan hade både jag och min syster hund. Hon en vanlig collie och jag en beardis. De gick runt hemma i mitt föräldrahem och såg till att så fort någon grät var man där och la sig på fötterna. De samarbetade perfekt trots att collien tydligt föraktade vår Penny i andra sammanhang. De värmde liksom hela husets fötter.

Namn: Anette
Tidpunkt: 2019-12-05 21:27

 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S