Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Livet går vidare...

Även när sorgesamma saker händer.

Igår förlorade vi katten Puck till njursvikt. En vanlig sjukdom hos katter, och med en katt som är så mycket släkt med sig själv som han var, så blir det lätt så.

 

Puck blev 6 år

48360403_359892731226431_1040372840097906688_n

Han lämnades av sin mor på vår trapp en majdag 2012, endast 4 -5 veckor gammal och fick heta Kattis, tills veterinären könsbestämt honom. Vi gav honom en chans, för det tycker vi, alla djur är värda!

Han och Theo växte upp tillsammans och var verkligen som bröder. Hjördis älskade honom.

Han är saknad.

 

47686263_309539513229051_2682984478317477888_n

 

Igår lämnade han oss alltså och avlivningen var väldigt lugn,  och ljus, han var en mycket sjuk katt så allt gick över förväntan och hans kropp slog 3 sista slag med min hand på honom.

Det är svårt att beskriva men det fanns en känsla av tacksamhet i rummet.

När vi kom hem, begravdes han och hundarna fick en chans att säga farväl.

Min syster Hanna, lyfte fram honom för att hundarna skulle nosa.
Det var intressant hur de agerade.
Izaac tittade på den svepta katten och vägrade gå nära.

Tjejerna sprang i glädje fram till honom och när de nosat, kastade de sig tillbaka och stirrade på honom och mig och Hanna. De såg väldigt förvånade ut. och backade bort.

Theo nosade försiktigt på honom och gick sedan därifrån. Lugnt och sansat. Precis som han är. En lugn och sansat själ.

 

Igår valde jag att gå och lägga mig tidigt för att det hade varit en tung dag, som det alltid är när man måste säga farväl till ett älskat djur.

Alla 4 hundar låg på eller tätt bredvid mig hela natten! Trots att nordanvinden ven och vårt lilla hus inte har den bästa isoleringen frös jag inte.
2 hundar under täcket, 2 liggandes på mig.

Vi sov nära och gott hela natten och Rut envisades med att dela kudde med mig hela natten.

 

Det finns inget som tröstar, stöttar och förstår som en hund. Och så är det ju ibland, livet gör en ledsen. Möten med djur är ibland kortare än man hoppas och önskar och det är alltid tungt när ett djurliv blir kort.

Puck älskades av oss alla, även, om vi ska vara ärliga, har det aldrig funnits en katt på denna jord som kunde gå alla på nerverna som Puck. Både människor, hundar och andra katter, retade han med lätthet gallfeber på.

Men, trots att han var rätt för sin egen skugga, låg och väntade på att göra överfall i trappen på den som näst skulle gå förbi, så var han älskad av alla. För, alla djur oavsett egenheter är värd kärlek om omvårdnad.

De är också värda att få ett värdigt avslut och det fick Puck. Han fick somna in utan stress och utan att må som sämst. Vi vet att han hade ont, men vi vet också att han inte haft det länge.

När man väljer att ta farväl av ett djur är individuellt, men för mig är det så oerhört viktigt att djuret får behålla sin värdighet.

Det fick Puck!

Tack för allt, Puck!

Tills vi ses igen! 

48091177_2374951926053557_351197341195173888_n


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S