Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Vi ska ha valpar!

37747615_2444400742251871_7677788455790706688_o

 

Hoppsansa!
Så fick vi igår via ultraljud veta att Rut är dräktig, hur många är, omöjligt att säga men veterinären såg 1-3 fosterblåsor.

Hon trodde nog på några fler.

Men, vad hände då? Tänker den uppmärksamme. Det stod ju att inga valpar skulle komma förrns nästa år, fortsätter den uppmärksamme igen.

Japp, det var planen. Hälsokoll på Hjördis och ytterligare en ögonlysning inbokad i augusti på Theo, inför nästa års valpplaner att ta kull på Hjördis och Theo.

Men, ibland blir det inte som man planerat.

Måndagen efter midsommar så åkte jag och mina syskon till Uppsala, för vidare färd mot Skottland och Edinburgh på tisdagsmorgonen.

Hemma lämnade vi Mariana och Tommy som hund och barnvakt.
Rut var på sista dagen i löpet och Theo var inte så vidare intresserad.
Men, man vet aldrig sa jag, och vi bestämde att hålla dem åtskiljda ytterligare en dag.
Sagt och gjort. Jag stängde in Theo i köket med Izaac och tjejerna i biblioteket. Båda har grindar.

Jag sa hejdå till hundarna och vi bar ut våra grejer och oss själva. Satte oss i bilen. Mariana, Tommy och de 2 barnen som skulle vaktas  vinkade av oss.
När bilen lämnat tomten, vände de sig om, och ops, där satt Theo ihop med Rut. 

Jag visste inte att jag fungerat som preventivmedel med min blotta närvaro, men under de 4 år som Rut löpt så har han aldrig gjort något försök att hoppa några grindar.... Men så har jag varit hemma under höglöp också. Höjdhoppare, eller flygande hund?! Ja det är frågan!

När hängningen var klar separerades de igen och dagen efter visade han inget intresse för att öht hon löpt. Veckan fortsatte utan några andra incedenter.

Efter en vecka i Skottland kom vi hem och Rut som vanligtvis är så tydlig visade inget, och under den månad vi väntat på att få svar, har hon varit hemskt otydlig.
Inga typiska dräktighets symptom som matvägran och illamående. Men, de senaste dagarna en liten antydan till mage.

Igår hos veterinären vägde hon 9,8 kg. En uppgång med nästan 2 kilo på en hund som fortarande har midja och kännbara revben...
Jag började inse att hon nog ÄR dräktig.

Veterinären började med att känna igenom henne och, sa att ja, nog känner hon valpar. Och ultraljudet visade på detsamma.

Detta är ju inte vad jag planerat, och såklart kanske jag inte var den gladaste uppfödaren när resultatet var ett faktum.

Men, samtidigt så fick de en väldigt bra kull förra året. Jag är väldigt nöjd med dem. Hon är en bra mamma. Och, jag älskar ju valpar.
Så, min ogladhet gick över ganska snabbt och nu råder här bråda tider, vad behöver införskaffas, vad har jag kvar sen tidigare, en tripp till IKEA är ett måste, men kanske inte GeKås denna gång (jag handlar inte gärna där under semestermånaderna), vilket foder ska valparna få med sig, hur ser det ut med vetbeds.

Jag kontaktade genast mitt försäkringsbolag och sin vana trogen var de toppen! :) Jag är verkligen helt glad för AGRIA som alltid svarar och alltid stöttar.

Kullen kommer ha tema: Whoops-kullen 

och jag tänker att även det man inte planerar kan bli bra! :) 

DSC_0258

Så nu ser vi fram emot en kull!

Är du intresserad av en valp, tveka inte att höra av dig! 


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S