Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Vardagen och lite genetikfilosoferande

Hurvas! Vad kallt det blåser, hundarna vill bara gå långt på morgonen. Sen räcker korta turer ute.

 

Fast just idag, har de fullt upp.

 

Trädgården är fylld med gubbar som ska bygga tak till en ligghall till korna.

Det var nära att trädgården fylldes med kor också, eftersom det var ett stort hål i staketet. Som tur var, lyckades vi undvika denna potenitella fara, till min stora glädje.

 

Theo hade en olycka och har skadat en tand i lite häftig lek med frusen boll. Vi ska till veterinären och så får vi se hur det går. Kanske blir han lite tandlös, men huvudsaken är ju att han mår bra. 

 

Jag har fått fina uppdateringar får valpköpare och det är så härligt att ni trivs med era hundar, och fina har de bilivt också! 

 

Vi har lite kurser och träffar inbokade, och jag har, äntligen, kursen som ringsekreterare inbokad under våren.

Livet trillar på och jag ska försöka få till en liten vinterpromenad framöver, mer om det i framtiden.

Vi åker upp till Stora Stockholm också, och det ska bli spännande.

Livet rullar på, i 150 här och så är det väl ibland. Hundarna trivs med livet, Hjördis utvecklas och jag har tränat mycket skvallerträning och kontakt med henne. För hur viktig är matte egentligen, när det finns så roliga kompisar hemma?!

 

Theo i Märtas ålder.

Theo 6 månader.... Många av valparna är väldigt lika sin far, till min stora glädje.

....

Genetik är ett ämne där man hela tiden vill veta mer.

Det är också ett ämne som rent vetenskapligt utvecklas.

Man ser farorna med stängda populationer och man kommer också på sätt att lösa problemen som uppstår.

Inom hundaveln är därför Finland ett framgångsland. De har många projekt för att utöka genpooler och avelsbaser, avla bort problem och helt enkelt rädda raser.

Ett exempel är Pincherprojektet som nu har några år på nacken.

I norge jobbar man hårt med att rädda Lundehunden, i det sk krysningsprojektet

I Sverige diskuteras stövarnas avel och jag vet att det är många väldigt duktiga, och engagerade människor inblandade för att bevara raserna utan att tumma på hälsa, men ändå bevara den genetiska brädden som behövs.

Jag tror att vi alla, även raser som just i dagsläget inte är i den största nöd, behöver fundera på detta. För utkorsningsprojekt är ett bra sätt att rädda en ras. Att bredda avelsbasen och att faktiskt kunna bevara de raser vi har idag. Vissa raser behöver dra klockan tillbaka då det faktiskt gått överstyr och med ett väl planerat projekt kan man det.

 

Jag hör ibland uppfödare ropa att det är "enkla" "quickfix" att starta ett utavelsprojekt.

Jag tycker helt tvärt om. Det krävs oerhört mycket kunskap att sätta igång ett projekt och det krävs ett gott öga till hundar.

Vissa människor föder upp i 50 år utan att kunna se hur en bra hund ska se ut. Andra kan det redan innan första kullen är född.

Man måste kunna se framför sig hur det kommer att bli.

Jag tycker det är spännande och följer med glädje de projekt som pågår ute i världen. Nederländerna jobbar hårt med att bevara inhemska raser.

Att följa dessa projekt. Från valet av hundar att använda till deras avkommor, till avkommornas avkommor osv. Är oerhört lärorikt.

Man ser hur lätt utseendet skapas och även om detaljer som är rasspecifika kan ta tid så oftast, gör det inte det. Och man skapar en hållbarhet i renraserna.

 

Jag vet att detta kan ses som kontroversiellt. Men, om man tänker ett steg längre så är det inte det.

I nuläget tycker jag inte aussien behöver det, men framöver?! Absolut. 

Sen tycker jag, att man säg vart 5e år skulle ha en inmönstring i ALLA raser.

En specialutställning där hundar som faktiskt ser ut som en viss ras får komma och mönstras in.

Nej, jag stödjer absolut inte skitavel och köksavel och oseriösavel. Tvärt om.

Men om man skulle på regelbunden basis få hundar som ser ut som en ras, beter sig som en ras och är som en ras, att faktiskt få en ok stämpel i rumpan, och sedan används skulle avelsbasen breddas naturligt och man skulle inte behöva så många utavelsprojekt.

Men dessa tankar och idéer kräver att uppfödare verkligen kan sin genetik, och nedärvning,

Det kräver att man kanske tar en kull på hundar som inte blir champions men på sikt ger något för rasen.

Detta är bara jag som filosoferar, tänker utanför boxen så att säga, det kanske skulle vara omöjligt att genomföra, eller bli skitdåligt.

Men, faktum är, idag står vi med renrasiga hundar som inte klarar av de mest basala saker som att andas, tvätta sig i rumpan eller röra sig naturligt.

Överdrifter har blivit normaliserat och jag känner att gränsen för vad som är etiskt försvarbart ibland överskrids.

Och jag känner att nya idéer behövs, för hundarna och för hundägarna och för alla.

Har du någon bra idé?? Jag är nyfiken att höra! Ett spännande ämne - hur räddar vi renraserna?!


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S