Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Höst

Ja, hösten är onekligen här och mina hundar njuter av långa promenader där de kan pulsa fram i nedfallna löv.

DSC_0805

Förutom att fara fram som jehun i höstlöven myser vi också inne under en filt. Och det är aussiens storhet tycker jag! Att kunna vara nöjd med lek ute, och sen krypa ner och ligga under en filt med mig en eftermiddag i soffan! 

Iår har vi bara varit på en utställning och det är lite ovanligt, samtidigt som jag ju visste det i och med att jag jobbat för att bli klar ringsekreterare. Vilket jag också blev förra helgen. Så nu är alla papper inskickade till SKK. 

I och med att sommaren blev så ofantligt varm, känner jag att det var bra, det är inte kul för hundarna i den värmen som var och de hade det bättre hemma på gården där de kunde ligga i skuggan, där vi kunde gå promenader tidig morgon och kväll och chilla.

Just nu går jag och väntar, Rut ska ju börja löpa i december, men kommer hon hålla det?! det vet man aldrig, hon var ju dräktig, även om valparna reabsorberades och då brukar hon skjuta på löpet 1-2 månader. Hon brukar dras igång av Hjördis också, sist var hon 2 mån tidig, så det borde ju jämna ut eventuellt uppskjut på löpet... så jag går och stirrar på Rut, som för tillfället inte visar några som helst symptom till att börja löpa.

Hjördis löp är över för denna gång och hon, tycker jag, har mognat ytterligare. Det är en fröjd att se hundar utvecklas, för alla är de olika och alla gör de på olika vis.

DSC_0808

Så som ni märker går livet sin gilla gång, jag har fått in lite intresseanmälningar till kommande kull, vilket alltid är kul. I helgen ska några vänner komma hit för en berikningsträff, och tja det rullar på!

Är du sugen på en valp, tveka inte att höra av dig, jag har en lista med intressenter, och uppdateringar kommer! :)

 

Nu ska jag ta o laga lite lunch till oss människor och sen gå och gömma hundarnas lunch i trädgården. Då får de jobba lite för den, och det är mycket populärt! 


Lyckan av att finna en bra hane

Ja, jag letade ju med ljus och lykta efter en bra hane.

Jag har ganska höga krav, inte bara vill jag att hunden ska se bra ut, jag vill ha en trevlig hund, och en stamtavla som för mig är ny. Jag vill inte att hanen ska ha används för mycket, för jag tänker frammåt och vill kunna hitta bra, obesläktat avelsmaterial i många år frammåt, inte bara nu och idag.

Jag insåg ganska snart att jag fick vidga mina vyer utanför Sverige  och letade runt ett tag innan jag fann en, i mitt tycke mycket spännande ung hane.

Han heter Vallu och ägs och är uppfödd av Jenni Wahteristo på kennel Finsweng i Finland.

Och när Jenni sa att visst går det bra att använda Vallu, var lyckan gjord! 

Så det blir en liten finlandstripp för oss i vinter. Just nu tittar jag på möjligheterna med flyg eller färja (jag blir ju väldigt sjösjuk), så jag måste erkänna att 10 timmar på östersjön, enkel resa mitt i vintern inte lockar, vi får se vad jag kommer fram till är bästa sättet att färdas över till Finland.

 

Jag vet att det ofta är kutym att inte berätta om ens planer förrns de är genomförda, men, optimist som jag är vill jag dela med mig. Jag tycker det är roligt och det blir ju roligare för er som vill köpa valp om ni får vara med från planeringstadiet till ni får hem er lilla valp! 

Så jag är helt enkelt lite kärringen mot strömmen, men det är alltid roligt! 

 

Denna vecka ska jag boka rabiesvaccinering av Rut och då också skaffa henne ett pass, ska man nu åka på kärlekssemester till Finland gäller det att vara förberedd. Ögonlysning för att dubbelkolla att allt är väl är också inplanerad under hösten.

Jag är mycket exalterad över denna kull och jag ser fram emot den. 
Jag tror på den och tror det blir trevliga, fina och glada valpar.

Vill ni veta mer om stamtavlor och officiella resultat m.m så finns länkar till koira.net och avelsdata på valpsidan. 

Det var allt för denna gången. Nu tror jag att jag och hundarna ska mysa ner oss under en filt i soffan med en god bok. Morgonens promenad var nämligen både blöt och kall! 
På återhörande! 


Vad händer nu?!

Ja, nu har vi landat i att det inte blev några valpar.
Jag har haft lite trimkunder, vi har varit hundvakter till Märta och livet går vidare.

Just nu planeras det för fullt och jag "jagar" hane till Rut i vinter.

Jag ska också ögonlysa hela bunten (förutom Izaac) och det sker i november. Då kommer också Hjördis att kolla sina knän.

Som vanligt kommer ni få följa med från löpstart till att valparna flyttar till nya hem och går allt som det ska med Hjördis hälsokoll så kommer hon också bli mamma under nästa år!  Så om allt går enligt plan, vilket vi hoppas,(ta i trä och allt det där) kommer vi under vår och sommar ha 2 kullar här.

Det kommer bli en ny utmaning, men väldigt skojigt och såklart kommer jag att dela med mig, som vanligt här i bloggen.

Just nu så finns det dock inte så mycket att delge då inget ännu är bestämt, men så fort jag har mer info så kommer ni kära läsare få del av den! 


När det oväntade sker.

I lördags började Rut sitt öppningsarbete, det var inte intensivt men det var. Jag gjorde allt i min makt under 2 dygn för att det skulle komm igång ordentligt. Jag promenerade dygnet runt varannan timme, vi sprang i trappor, hon fick fil, och hallonbladsavkok... Hela tiden mådde Rut bra, var pigg och lugn, jag, kanske inte.

Igår morse åkte jag och min mentor Ewa till Valla Djursjukhus.

Vi fick komma in direkt och veterinären trodde nog att fanns det någon valp var den död. Hon trodde Rut hade livmodersinflammation, jag fick ta ställning till om livmodern skulle åka eller om annan behandling skulle sättas in.
Jag sa direkt: "kastrera" hon har fått 2 kullar och även om jag har planer för en 3e så kommer hennes väl och ve före någon önskan jag någonsin har.

Vi tog ett ultraljud och det visade (efter att en specialist fick slå ett öga på den) inga valpar och en fin livmoder.

 

Den känsliga berg och dalbana jag gått igenom från lördag till och med lunch i måndags har jag svårt att sätta ord på. Hopp, förtvivlan, oro, glädje över att få hem en frisk hund. Det är så mycket att jag inte. just nu kan riktigt få ner det.

Inatt sov jag och Rut, åter igen med de andra hundarna och alla 5 (hundarna och jag) sov gott. Ja, det var till och med så att jag fick väcka hundarna klockan åtta... Lugnet som råder i flocken är nu totalt.

Hur kunde Rut lura oss?
Ja, vi såg ju valpar på ultraljudet. Men spontan abort, reabsorbering kan ske till dygn 45 hos hundar. Det vill säga att hundar kan få missfall och kroppen tar upp de döda fostren och använder energin. Tiken, vars hormoner är samma som om hon inte var dräktig, kan fortsätta få symptom, värkarbete osv trots att inga valpar finns kvar.
Med tanke på det enorma stöd jag fick från uppfödarkollegor som varit med om samma, känns det som inte en ovanlig upplevelse.
Och jag ser det som en ny lärdom, som vi alla tack och lov kom friska igenom.

38064083_2455121304513148_5609676271572221952_n

 

Jag har fått fantastiskt stöd genom allt detta av kollegor i uppfödarbranshen.

Jag upptäckte att det nätverk av terriertanter (tant i detta ord har en hedersbetydelse. Bara de allra bästa är terriertanter, och det är dessutom könslöst, dock är mitt nätverk kvinnor) jag har omkring mig är fantastiskt.

Jag har de 2 suprima långtids uppfödarna som började föda upp när jag knappt kunde gå och har haft hund sen innan jag föddes. Jill och Carin. Dessa två kvinnor är mina stöttepelare, mina supporters och mina goto människor. Kloka, bjuder på sin kunskap, på sig själva och delar med sig av sina erfarenheter utan att döma eller försöka på något vis framhäva sig själva. De besitter en genuin kunskap om hund, hunduppfödning och allt kring. De är ödmjuka och tvekar inte att säga sanningen, även om den inte är bekväm. Utan dessa två vore jag vilse.

Jag har Frida, som inte ens har samma ras, men besitter en stor kunskap om valpningar, om hälsofrågor. Hon är också en terriertant som säger hur det är. Som har ett stort hjärta och mycket humor. Som lär mig massor hela tiden. Dessutom, vet hon de bästa shoppingställena för hundsaker. Här finns inte heller någon prestige, något behov av att framhäva sig själv utan bara genuin kunskap och en välvilja.

 

Jag har Ewa, som fött upp mina gossar. Som hjälper när hon kan. Som är min klippa. Hon ställer upp och jag känner att hon hjälper mig massor, men även att vi hjälper varandra. Ewa har stöttat mig i min uppfödargärning från dag ett och jag är otroligt tacksam för henne, hennes kunskap och vilja att lära ut och lära nytt.

Dessa 4 kvinnor är jag så oerhört tacksam för att jag har i mitt liv. De dömer aldrig, de stöttar och de lyfter. Och de visar att den som verkligen kan saker, aldrig har behov av att trycka ner, utan bara lyfta och jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan dem.

Jag önskar att alla som föder upp har ett liknande nätverk, får samma stöttning och att jag, en dag kan hjälpa någon på samma sätt. Om jag bara kan göra hälften av vad de kan, då är jag nöjd!

Så tack ni fina!

Tack också andra uppfödare av olika raser i min bekantskapskrets som delat med er av era berättelser om detta ämne. Tack ni som kontaktat mig via messenger, sms, eller kommenterat på fb. Jag har läst allt och det värmer verkligen mitt hjärta att ni tagit er tid! 

Nu ska vi samla ihop oss lite, sen tar vi nya tag!


Dygn 59 och vi väntar

Jag har inte hunnit blogga, borttagande av visdomstand, besök,  jobb för att bli färdig ringsekreterare har tagit sin tid.
Jag har under 2 veckor försökt att klämma in alla "måsten" jag skulle gjort under september! 

Igår onsdag kom valplådan upp och nu väntar vi. Mitt schema är fritt från måsten, och jag väntar...

Rut förbereder sig och boar, men än har öppningskedet inte börjat än. Hon är betydligt mindre än tidigare dräktigheter. En av mina mentorer Ewa var här i måndags och sa: "fler än en, färre än 5" 

Så vi får se. Tikar brukar gå dräktiga 63 dygn och kanske går Rut hela vägen denna gång. Jag har på förhand gissat valpning imorgon eller lördag.

Men det är bara att vänta och se! 

Så med detta lilla inlägg vill jag säga att dag 59 och aaaaallt är lugnt! 



RSS