Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Vad händer nu?!

Ja, nu har vi landat i att det inte blev några valpar.
Jag har haft lite trimkunder, vi har varit hundvakter till Märta och livet går vidare.

Just nu planeras det för fullt och jag "jagar" hane till Rut i vinter.

Jag ska också ögonlysa hela bunten (förutom Izaac) och det sker i november. Då kommer också Hjördis att kolla sina knän.

Som vanligt kommer ni få följa med från löpstart till att valparna flyttar till nya hem och går allt som det ska med Hjördis hälsokoll så kommer hon också bli mamma under nästa år!  Så om allt går enligt plan, vilket vi hoppas,(ta i trä och allt det där) kommer vi under vår och sommar ha 2 kullar här.

Det kommer bli en ny utmaning, men väldigt skojigt och såklart kommer jag att dela med mig, som vanligt här i bloggen.

Just nu så finns det dock inte så mycket att delge då inget ännu är bestämt, men så fort jag har mer info så kommer ni kära läsare få del av den! 


När det oväntade sker.

I lördags började Rut sitt öppningsarbete, det var inte intensivt men det var. Jag gjorde allt i min makt under 2 dygn för att det skulle komm igång ordentligt. Jag promenerade dygnet runt varannan timme, vi sprang i trappor, hon fick fil, och hallonbladsavkok... Hela tiden mådde Rut bra, var pigg och lugn, jag, kanske inte.

Igår morse åkte jag och min mentor Ewa till Valla Djursjukhus.

Vi fick komma in direkt och veterinären trodde nog att fanns det någon valp var den död. Hon trodde Rut hade livmodersinflammation, jag fick ta ställning till om livmodern skulle åka eller om annan behandling skulle sättas in.
Jag sa direkt: "kastrera" hon har fått 2 kullar och även om jag har planer för en 3e så kommer hennes väl och ve före någon önskan jag någonsin har.

Vi tog ett ultraljud och det visade (efter att en specialist fick slå ett öga på den) inga valpar och en fin livmoder.

 

Den känsliga berg och dalbana jag gått igenom från lördag till och med lunch i måndags har jag svårt att sätta ord på. Hopp, förtvivlan, oro, glädje över att få hem en frisk hund. Det är så mycket att jag inte. just nu kan riktigt få ner det.

Inatt sov jag och Rut, åter igen med de andra hundarna och alla 5 (hundarna och jag) sov gott. Ja, det var till och med så att jag fick väcka hundarna klockan åtta... Lugnet som råder i flocken är nu totalt.

Hur kunde Rut lura oss?
Ja, vi såg ju valpar på ultraljudet. Men spontan abort, reabsorbering kan ske till dygn 45 hos hundar. Det vill säga att hundar kan få missfall och kroppen tar upp de döda fostren och använder energin. Tiken, vars hormoner är samma som om hon inte var dräktig, kan fortsätta få symptom, värkarbete osv trots att inga valpar finns kvar.
Med tanke på det enorma stöd jag fick från uppfödarkollegor som varit med om samma, känns det som inte en ovanlig upplevelse.
Och jag ser det som en ny lärdom, som vi alla tack och lov kom friska igenom.

38064083_2455121304513148_5609676271572221952_n

 

Jag har fått fantastiskt stöd genom allt detta av kollegor i uppfödarbranshen.

Jag upptäckte att det nätverk av terriertanter (tant i detta ord har en hedersbetydelse. Bara de allra bästa är terriertanter, och det är dessutom könslöst, dock är mitt nätverk kvinnor) jag har omkring mig är fantastiskt.

Jag har de 2 suprima långtids uppfödarna som började föda upp när jag knappt kunde gå och har haft hund sen innan jag föddes. Jill och Carin. Dessa två kvinnor är mina stöttepelare, mina supporters och mina goto människor. Kloka, bjuder på sin kunskap, på sig själva och delar med sig av sina erfarenheter utan att döma eller försöka på något vis framhäva sig själva. De besitter en genuin kunskap om hund, hunduppfödning och allt kring. De är ödmjuka och tvekar inte att säga sanningen, även om den inte är bekväm. Utan dessa två vore jag vilse.

Jag har Frida, som inte ens har samma ras, men besitter en stor kunskap om valpningar, om hälsofrågor. Hon är också en terriertant som säger hur det är. Som har ett stort hjärta och mycket humor. Som lär mig massor hela tiden. Dessutom, vet hon de bästa shoppingställena för hundsaker. Här finns inte heller någon prestige, något behov av att framhäva sig själv utan bara genuin kunskap och en välvilja.

 

Jag har Ewa, som fött upp mina gossar. Som hjälper när hon kan. Som är min klippa. Hon ställer upp och jag känner att hon hjälper mig massor, men även att vi hjälper varandra. Ewa har stöttat mig i min uppfödargärning från dag ett och jag är otroligt tacksam för henne, hennes kunskap och vilja att lära ut och lära nytt.

Dessa 4 kvinnor är jag så oerhört tacksam för att jag har i mitt liv. De dömer aldrig, de stöttar och de lyfter. Och de visar att den som verkligen kan saker, aldrig har behov av att trycka ner, utan bara lyfta och jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan dem.

Jag önskar att alla som föder upp har ett liknande nätverk, får samma stöttning och att jag, en dag kan hjälpa någon på samma sätt. Om jag bara kan göra hälften av vad de kan, då är jag nöjd!

Så tack ni fina!

Tack också andra uppfödare av olika raser i min bekantskapskrets som delat med er av era berättelser om detta ämne. Tack ni som kontaktat mig via messenger, sms, eller kommenterat på fb. Jag har läst allt och det värmer verkligen mitt hjärta att ni tagit er tid! 

Nu ska vi samla ihop oss lite, sen tar vi nya tag!


Dygn 59 och vi väntar

Jag har inte hunnit blogga, borttagande av visdomstand, besök,  jobb för att bli färdig ringsekreterare har tagit sin tid.
Jag har under 2 veckor försökt att klämma in alla "måsten" jag skulle gjort under september! 

Igår onsdag kom valplådan upp och nu väntar vi. Mitt schema är fritt från måsten, och jag väntar...

Rut förbereder sig och boar, men än har öppningskedet inte börjat än. Hon är betydligt mindre än tidigare dräktigheter. En av mina mentorer Ewa var här i måndags och sa: "fler än en, färre än 5" 

Så vi får se. Tikar brukar gå dräktiga 63 dygn och kanske går Rut hela vägen denna gång. Jag har på förhand gissat valpning imorgon eller lördag.

Men det är bara att vänta och se! 

Så med detta lilla inlägg vill jag säga att dag 59 och aaaaallt är lugnt! 


Dygn 42 och lite tankar kring saker.

38600275_2469672139724731_8162939418856914944_n

Allt börjar falla på plats och jag glädjer mig oändligt till denna kull. Helt oplanerad, men, kommer att vara högt älskad!
När vi ultraljudade sa veterinären att jo det är valpar. Och jag sa: "Ja, jag får ta hand om dem, det är ju det jag gör, föder upp hundar"

Och jag kanske inte precis sa det jublande, det ska erkännas. Men nu har det gått många dagar och glädjen inför att ha valpar har växt ikapp, och om Ruts mage.
Hon är inte jättestor och själv tror jag på 4 valpar.

Men är det inte fantastiskt hur planer går åt skogen men blir bra ändå?

Att man planerar och planerar tills ögonen går i kors, och trots det, trots att man planerar och styr, så blir det något helt annat.

 

Man kan tycka att jag borde vant mig vid det, vid livet, men jag är väl en evig optimist och  fortsätter trots att livet gång på gång gör på detta vis, att planera.
38516077_2470038769688068_7937519211377590272_n

Jag kan lätt säga att denna valpkull, nu, är minst lika välkommen som de andra varit. Jag har minst lika mycket förväntan och glädje inför att möta de små liven om 2,5 veckor, som de andra kullarna! 

För att ta hand om valpkullar, ja det är ju det jag gör. Det är ju min hobby och det är helt underbart!
Jag kan inte låta bli att klappa Rut på magen och viska i hennes öra frågan: hur många tror du det blir?
Jag kan inte låta bli att smeka hennes lena öron och tacka henne för allt hon ger.
Jag kan inte låta bli att pussa hennes fuktiga nos och tala om för henne hur mycket jag älskar henne och att hon är den bästa hunden i hela världen! (detta är något jag gör med alla mina hundar, minst en gång om dagen, talar jag om för dem hur fantastiska de är, hur duktiga de är och hur tacksam jag är för att just du kom in i mitt liv.)

Som synes på bilden ocan har jag börjat inhandla lite grejor till valparna!   Dessa leksaker skall hängas upp i deras gym och över valphagen. 

Sen har vi valt foder och det blir: Happy Dog. Rut äter med glädje fodret och det känns sköt att jag kan kryssa den boxen på förberedelse listan. 

Nu vill Rut ha ett litet mellanmål, och som alltid med dräktiga tikar: hennes vilja är min lag.


Dygn 37

Rut mår väldigt bra i sin dräktighet, hon är en tik som trivs med det.

Hon blir lite av en diva, antagligen för att hon vet att just under denna period, så stöttar jag henne i allt och handmatar vid behov.

Hjördis är också väldigt stöttande av sin mor. Hon pysslar och tvättar och ligger nära. Hon känner att något är annorlunda.

Jag måste bara ta en liten paus från dräktighet och valpingsprat och säga hur otroligt kul det är med Hjördis, sedan senaste löpet har denna tjej mognat otroligt mycket, självförtoendet och hjärnan är på plats, hon lyssnar och har verkligen hittat sin plats i livet.

Det är superkul att se hundar mogna på detta vis och klarar hon hälsotesten i augusti så kan vi börja planera kull för henne under 2019, för jag är övertygad om att hon kommer vara en underbar mor.

38064083_2455121304513148_5609676271572221952_n

Åter till den dräktighet och kommande valpkull vi har nu. 

På grund av orsaker jag själv inte kunnat påverka har jag inte essentails som huvudfoder. Jag har varit i kontakt med huvudkontoret i Danmark och saken är utredd och de var mycket proffsiga och serviceminded.

Men just nu har jag fortfarande inte bestämt mig för om jag ska fortsätta med dem och har kontaktat olika foder företag för att se vad de erbjuder.
Jag hoppas jag under veckan får tag på ett foder som jag tycker är bra och som jag känner mig trygg med att skicka med valpköpare hem.
Problemet med att jag bor ute på vishan är att det inte är många ställen som har den mat jag erfodrar.
Då är det bra med internet! 
När jag valt foder, kommer jag också att skriva vilket! :) Rut är kräsen och vi har provat meradog, vuxenfodret gick inte alls och valpfodret i två dagar, idag ville hon inte ha det! ;)

Jag har sett över mitt föråd med vetbeds (de filtar som jag har i valplådan) och det är stabilt.

Jag har bestämt när jag ska till IKEA och handla leksaker, frottétvättlappar och så.

Så mycket av det praktiska börjar falla på plats.

Rut tycker värmen är lite jobbig och ligger gärna ute på betongplattorna där det är svalt och gott om magen. Badar gör hon dock helst inte 

Jag ser fram emot att få valpar igen och höstvalpar, blir en helt ny erfarenhet! :)
Är du intresserad av valp, tveka inte att kontakta oss, antigen via kontaktformuläret på sidan, eller så via mail: ylvahedin@hotmail.com



RSS