Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Hunden blir inte vad du gör den till.

Är det något jag är trött på är "Hunden blir vad du gör den till".

 

NEJ!

 

Bara glöm det!

Hundar, precis som du och jag har en genetisk karta, en grund att stå på. Genom selektiv avel har vi fått fram hundraser, som är bra på vissa saker och sämre på andra.

Dessa hundraser delas in i grupper där man samlar alla som är lika eller som avlats för liknande/samma mål.

Om nu hundar blir vad man gör dem till, skulle vi aldrig behöva bry oss om att läsa på om raser. Vi skulle kunna ta en tax och börja valla grannens får. Vi skulle kunna ta en chihuahua och använda den i skyddsträning...

Genom att hävda att en hund blir vad man gör den till, tar man bort behovet av uppfödare som är seriösa. Man tar bort behovet av olika raser och man tar bort ansvaret vi uppfödare har att få fram sunda individer som är rastypiska.

 

"Men", säger vän av ordning, "Min hund är en terrier men den älskar brukset".

Och det är helt möjligt och din hund kan vara och bli riktigt bra sök, spår och lydnandshund. Och tycker du att det är roligt och tycker din hund att det är roligt, så fortsätt.

Men, vill man bli bäst, vill man tävla på toppnivå och komma någonstans, köper man en brukshund, som faktiskt är avlad för detta. Det handlar inte om att din hund är dålig, det handlar inte om att du är dålig, det handlar om att din hund inte har de genetiska byggstenarna för att bli bäst inom det ni tränar. Hunden kan bli bra, och ni kan komma långt.

Påverkas inte hunden något av det jag gör, som ägare då?

 

Självklart gör den det, och dess genetiska grund reglerar hur hunden reagerar på det. En aussie reagerar på ett vis, en schäfer på ett annat, en bulldogg på ett tredje. Därför är det oehört viktigt att läsa på om sin ras, att veta vad en hund har avlats för, är grunden för att förstå hur den reagerar i en situation. 

Att veta vad just din ras avlats för, hjälper till att förstå din hunds beteende idag. 

Ta aussien till exempel. Aussien är en hund från ursprungligen från Tasmanien. Man ville ha en hund som dödade ormar och andra skadedjur, därför är de flesta aussies, snabba, med flexibla rörelser och mycket spänst och har stor lek/jaktlust.

Man behövde också en hund som höll gården fri från de fångar som rymde från fängelserna på ön. Därför har, de flesta, aussies mörkt skall, som hörs. Och de vaktar gärna och larmar när något oväntat sker.

Man hade ofta flera stycken på sin gård, därför gillar de flesta aussies andra hundar, och har man flera, ser man hur de gärna arbetar i grupp...

Man använde det man hade och aussien har under sin utveckling även fått inslag av vall, detta gör dem, mer benägna att samarbeta med människor är andra terriers som enbart är avlade för att arbeta helt själva. Detta gör att många aussies kan vara lösa, lätt kommer på inkallning och trivs som sällskap till människor.


Listan kan göras lång, och ofta kan beteenden som ägare ser som problem, grunda sig i ett beteende som för 100 år sedan var nödvändigt, och kanske en viktig del i det syfte man födde upp rasen till.

Vi har inte hundar på samma sätt idag, som förr, mycket få människor har hundarna i stallar, utan de är våra familjemedlemmar, de bor med oss, sover med oss och lever med oss. Och då kan problem uppstå, rumsrenhet tex, har man lite erfarenhet med olika raser, ser man tydligt att vissa raser har lättare för att lära sig rumsrenhet än andra. 

Anpassningen till det moderna samhället är ibland inte helt smärtfri, att bo i en lägenhet kan för vissa hundar vara jättekonstigt, medan andra raser som fötts upp för sällskap inte ser något problem med det.

Listan om beteenden, fördelar och nackdelar med dem, kan göras lång och det är vår uppgift som uppfödare och ägare, särskilt av raser som inte är så stora att sprida den informationen.

Vi har ju, kanske inte alla, fallit för just en speciell ras, som passar oss, och det är ju det som är fantastiskt. Idag finns flera hundra olika raser, med olika behov, och att vi genom andra människors arbete med selektiv avel, att ta fram sunda starka individer som passar just oss, är en väldig gåva!

 

Men, hunden blir inte vad du gör den till!

Däremot har du förmågan att plocka fram styrkor, stötta svagheter hos hunden, och framförallt: välja en ras som passar dig och ditt liv!

 

 


Veterinärers psykiska hälsa - alla djurägarens angelägenhet.

Detta är en fråga som jag tycker är oerhört viktig för alla djurägare att fokusera på.

Vi behöver veterinärer, de hjälper oss när våra bästa vänner inte mår bra och de finns där när vi behöver det.
Jag tänker i detta inlägg inte diskutera priser på veterinärvård, inte heller om jag eller du som läser detta mött en veterinär vi inte tyckte uppfyllde de krav man som kund kan ha på en vårdutövare.

Det jag vill diskutera är veterinärkårens psykiska ohälsa och suicidalproblematik.

Jag vill börja med att säga att var och en har ansvar för sitt eget liv och sina handlingar, men, när krav, både egna samhällsstrukturella och yrkesmässiga, blir för stora, bryts även den starkaste kvist.

Hur ser det då ut i världen, och Sverige?!


Globalt är det så att veterinärer tillsammans med läkare och tandläkare är yrkesgrupper med större sucidproblematik än samhället i stort.  Forskning från bland annat USA och Australien visar på en högre andel självmord inom veterinärkåren än i samhället i stort. I dagsläget finns inga sådana studier i Norden, men ett projekt som kallas  NORVET-projektet avser att råda bot på det.  Det projektet drivs av Helene  Seljenes Dalum och har som mål att initialt se hur problematiken ser ut i Norge och sedan vara grunden för vidare forskning om psykisk ohälsa hos veterinärer. Man kan följa NORVET-projektet i sociala medier via hashtagge: #NORVETproject

På samma sätt som det inte finns någon publicerad forskning om norska veterinärers psykiska hälsa, finns det inte det i Sverige heller. Men en undersökning gjordes av Naturvetarna om svenska veterinärers, djursjukvårdares och  biomedicinska analytikers arbetsmiljö våren 2019.

Och den läsningen är inte upplyftande, 7 av 10 tillfrågade uppger att de har haft arbetsmiljöproblem på arbetet under det senaste året. 75 % säger sig ha hög eller mycket hög arbetsbelastning och 70 % jobbar övertid. Cirka en femtedel av de tillfrågade uppger att de har utsatts för hot i tjänsten.
Orsak till arbetsmiljöproblematiken uppges vara, stress, hög arbetsbelastning, bristande personalresurser och  bristande ledarskap,

Detta är de fakta jag kunnat få tag på. Och det visar tydligt att det finns en problematik. I en artikel i SVT (nr 5 2020) skriver Tove Särkinen om Helene Seljene Dalums arbete utefter en föreläsning hon höll för veterinärerna i väst., där tas just detta upp, om att gå in i väggen, om tunga beslut, om arbetsmiljö. Intressant läsning och det framkommer att vikten av kunskap om problemen är en förutsättning för att kunna göra något åt det. Vilket tycker jag är logiskt och jag tror det är oerhört viktigt att det tas upp! 

Vad kan vi som "konsumenter" göra ?

Det som jag inte hittat något om är sociala mediers påverkan på situationen. Vilket jag kan tycka vara tråkigt. För jag tror att det är något nytt som kommit. Närmligen risken att bli uthängd att utsättas för ett drev om man som veterinär gör något som man som djurägare inte uppskattar.
Jag tycker det rent utsagt är förjävligt. Och i Sverige tycks det vara tabu för veterinärer att sätta stopp. Att säga "Nu räcker det". Naturligtvis inte hos alla veterinärer, men majoriteten. Detta tabu har inte kommit från veterinärkåren själva utan djurägarna. 
Tycker veterinären att det är nog, gränsen för vad som är etiskt och moraliskt försvarbart att utsätta ett djur för är nådd, och säger det, riskerar veterinären ett drev på sociala medier. 
Det  är skandal, tycker jag,

Jag har diskuterat detta med vänner som inte bor i Sverige. men som har bott här och de säger att just den attityden är en väldigt stor skillnad mot andra länder.

Vi som djurägare måste våga släppa tanken att allt ska räddas till vilket pris som helst. Vi som djurägare måste - hur tungt svårt och hemskt det än är våga se saker genom djurets ögon. Inte att vi vill ha kvar dem så länge som vi kan, för, det vill vi ju.

Men långa krångliga operationer med lång och ibland tveksam tillfriskningsperiod. Gör vi verkligen det för hunden, eller gör vi det för oss själva?!?! 

Om en veterinär säger: avlivning.

Kanske vår första reaktion inte ska vara: FY VAD ELAKT, utan faktiskt försöka se vad veterinären som säger det ser.

Visst finns det veterinärer som har haft fel, och visst finns det situationer där man absolut ska göra en operation för att det är helt klart värt det. Jag har själv valt avlivning vid rekomendation och jag har själv valt att ge hunden behandling när veterinär rekomenderat avlivning. Och Jag känner att jag gjorde rätt vid båda tillfällen. Men, också att veterinären som föreslog avlivning inte hade fel. Det var jobbigt att leva med en diabeteshund. Inte för henne, men för oss. Jag skulle dock aldrig hängt ut veterinären som rekomenderade avlivning. Jag höll inte med, men behovet att förstöra någons liv och mentala hälsa fanns inte där.

Och där tycker jag vi djurägare har en viktig uppgift. Vi behöver inte hålla med, vi kan gå och få en second opinion. Men det finns absolut ingen anledning att starta drev på sociala medier.



Vi behöver veterinärerna och om vi kan se på våra egna handlingar och kanske inte agera i affekt utan faktiskt tänka efter, tror jag, att vi kan få stor påverkan på det vi gör.


Det skrivs att det inte är EN sak som påverkar utan många, privatliv, arbetsliv osv osv. Och det är viktigt för oss djurägare att se. Personen vi möter när vi kommer in med våra djur är en människa som du och jag. 
Att våga se veterinärer och djurägare som människor, som oss själva, tror jag också är viktigt.

Som jag nämt ovan är det inte en sak som påverkar men om vi som djurägare kan påverka veterinär och djurvårdare till att må bättre och, det faktiskt inte kostar oss något, då tycker jag vi kan göra det. Svårare än så behöver det inte vara. Att samexistera med förståelse och respekt, tror jag, vi alla mår bättre av.


Long time no see

84928858_3887082467983684_3101568018140889088_o

Först, jag erkänner att jag låtit hemsidan bli styvmoderligt behandlad, vi har haft en intensiv sommar, med besök från midsommar till augusti och har precis hunnit komma in i allt igen. 

Dessutom ska det erkännas att min besvikelse över att inte kunna åka över till Finland när Märta löpte, ligger lite över mig. Är så valpsjuk och hade så bra människor på kö. Men nu har jag tipsat alla i kö till andra uppfödare, och jag hoppas att alla funnit just sin aussie på en annan kennel.

Covid, löp osv, ja det är saker jag som uppfödare inte kan påverka, utan det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen helt enkelt.

Jag ska idag fixa lite med hemsidan, göra en uppdatering all over helt enkelt och börjar med bloggen. Jag har flera ämnen som ligger på hög som jag kommer skriva om, men börjar med ett ämne som ofta diskuteras på sociala medier.

118256283_4690287177663205_6075099002968343671_o

VAL AV UPPFÖDARE.

Jag har läst allt ifrån att valpköpare inte vill ha någon påverkan av uppfödarna på valparna, till att man inte bara väljer hund, utan även en ny bästa kompis...

Sanningen är väl såhär: Vi är alla olika för vi är alla människor och skalan på hur uppfödare är, olikheter, olika tillvägagångssätt är precis lika varierad som samhället i stort.

Jag är övertygad om att 99% av alla uppfödare vill göra sitt bästa för sina hundar för sina valpar och för sin/sina raser.

Det betyder inte att alla uppfödare har samma tillvägagångssätt, samma idéer eller målbilder. Vi tolkar rastandarder olika och det är inte en nackdel, utan en fördel. Likformighet i uppfödarkåren skapar små genpooler och inte tillräckligt nytänkade.

 

Alla uppfödare påverkar valparna och tycker du inte om en uppfödares ideér, eller hundar, välj en annan uppfödare.

Vi uppfödare formar våra valpar, redan innan de föds. Vi väljer avelsdjur och därmed börjar vår påverkan på kullen som snart skall födas. Jag kanske inte skulle göra samma parning som en annan uppfödare i vår ras. Betyder det att den andra gör fel? Nej. Betyder det att jag gör fel? Nej.


Det betyder att vi är olika, har olika mål och tankar och det är helt rätt. Särskilt i en liten ras som aussien, Om en hane används förmycket kan riktiga problem uppstå med att alla hundar i Sverige till sist är släkt med varann.

 


Det ligger, enligt mig då, i vårt uppdrag som uppfödare att lämna rasen i bättre eller minst lika bra skick som vi fann den. Och att samarbeta, inte bara I Sverige utan också utomlands är en av grundstenarna. Man behöver inte samarbeta med alla, man behöver inte ens tycka om alla, men, enligt mig igen, bör det finnas en ömsesidig respekt för varandras arbete.

Att avla för en ras, är att tänka långsiktigt och även där är vi olika, en del tänker 3 parningar i taget, en del tänker en. En del planerar att ha 4 kullar om året, en annan vill ha en kull vartannat år, och en tredje en gång om året. En fjärde har 7 kullar om året.
Inget av detta är fel, och alla behövs för att en ras ska utvecklas. Uppfödare behöver vara olika, tänka olika och det som ska vara gemensamt bör vara att man vill det bästa för rasen. Hur man gör det. Ja det är upp till varje enskild uppfödare.

Det finns idag olika metoder, olika idéer om hur en kull valpar ska växa upp. Majoriteten av uppfödarna idag har kommit långt ifrån att låta en kull valpar växa upp ensamma i ett stall. Nu växer de upp inomhus, i familjen, får uppleva tvättmaskiner, dammsugare, kolsyremaskiner, barn, utelek, innelek och så vidare.

Även här är det olika hur man går tillväga och jag kan faktiskt inte säga att jag sett något som är "fel" många har roliga idéer och valparna får berikning redan i valplådan! 

Vilken mat valparna äter, hur gamla de är när de flyttar osv osv. Alla har olika idéer och utgår från sin ras och de individer de har hemma.

107088320_4447655698593022_59884464467789952_o

HUR SKA MAN SOM VALPKÖPARE TÄNKA?

Ja, här är det viktigt att man gör sin läxa, hälsar på uppfödaren. 
Våga ställa frågor.
Gillar du uppfödarens hundar?
ja då kommer du troligtvis också att gilla en valp som uppfödaren fött upp.


Vill du inte ha någon kontakt med din uppfödare? Eller vill du ha en ny bästa vän?


Båda är helt ok och hos mig är det så att du som valpköpare bestämmer grad av kontakt. Jag kontaktar alla valpköpare en gång efter det att valpen lämnat kenneln, sen är det upp till valpköparna. En del hör av sig ofta, en del aldrig. Och jag är helt okej med det. Jag har sålt valparna till människor jag litar helt och fullt på. Och vill de inte höra av sig, är det ok, jag vet att valparna har ett bra liv.
Vill de höra av sig?
Det är också helt ok. Jag ÄLSKAR att få uppdatering om glada hundar och familjer. Jag finns också där om man behöver hjälp och stöttning och försöker alltid göra mitt bästa.
Prata med din uppfödare, och diskutera hur just du vill ha det.
Våga fråga det du tänker och det finns inga dumma frågor!

 

Min uppfödare och jag är inte alls på samma planhalva i livet... vad ska jag göra?
Ja det här händer ju då och då. Saker händer man inte planerat. Livet händer, det gäller ju även för uppfödare...

Man känner att nja, jag har inte den tilliten till min uppfödare som jag trodde, eller uppfödaren kan ha dött, blivit sjuk, flyttat långt bort eller man är helt enkelt inte överens.
Om man ändå känner att "jag behöver få råd och hjälp" så brukar andra uppfödare både av samma ras och av andra kunna hjälpa till med stöttning.

 

Till syvene och sist är det upp till dig som valpköpare, och mitt tips är att gör din läxa, prata med olika uppfödare. Var öppen och ärlig med vad du vill ha för hund och uppfödaren kan hjälpa dig att hitta rätt hund. Kanske den uppfödaren du kontaktat inte är för dig, men då kanske hen vet någon som är.

Våga gå på din magkänsla! 

Viktigt är, tycker jag, att hälsa på hos uppfödaren, träffa aveldjuren, släktingar och träffa individerna! Det kommer ge dig en ledning!
118477360_4711090755582847_6600635463067673775_o

Med detta avslutar jag dagens blogg! Och lovar att återkommer mer snart än tidigare!


Vad kan man hitta på när allt inte är som vanligt?!

Först vill jag börja med att säga att den planerade kennelträffen är inställd i höst. Vi hoppas kunna genomföra den i april/Maj 2021

Detta beror på den situation vi i världen nu står iför med Covid-19 och vad som kommer i dess spår. Vi känner att det i nuläget helt enkelt är omöjligt att planera något då vi inte vet vad som händer nästa vecka...

 

Men,  jag lovade komma med tips hur man ska pigga upp sig och hundarna i corona tider.

Här är mina förslag:

Här hos oss är det så att vi numer inte möter en enda människa på våra promenader. Inte en enda. Så hundarna som iallafall någon gång i veckan brukar se folk, som inte tillhör familjen ser inte en människa. Således försöker jag råda bot på det, och i fredags åkte vi in till Mjölby för att handla mat. Då fick hundarna följa med. Så satt vi på parkeringen och glodde på folk.

93418491_4124492380909357_7122675288676237312_o

I söndags åkte vi till en skog i närheten, så fick de gå där, igen mötte vi inga människor, men vi valde inte heller typ Omberg där det är mycket folk, utan en lugn skogsbit inte långt här ifrån.

Att bara byta miljö är oerhört lärorikt och viktigt för hundarna. För hur det nu är, promenaderna hemma blir väldigt samma lika efter ett tag.

95063997_4163756963649565_8122306193558339584_o

Har man inte bil, eller möjlighet att åka någonstans, våga gå nya vägar eller "off road" från där du brukar gå. Att bara få en ny doftmiljö att undersöka är väldigt stimulerande för hundar.
Har du god kontakt med dina grannar som kanske också har hund? Har ni tomter?
Då är mitt tips att du gömmer godis på din tomt, Grannen gömmer godis på sin tomt, och så byter hundarna tomt. Då kommer det bli en dubbel, eller till och med trippel utmaning/belöning/berikning för hunden.

1. Den får leta godis, det gillar de flesta hundar (undantag finns naturligtvis).

2, De får en ny doftmiljö, och får det behovet tillsatt.

3. När allt är klart får de sin egen tomt med massor av nya doftintryck.... superspännande och väldigt berikande för en hund.

På detta vis kan man hjälpa varandra, utan att umgås eller vara nära, då det inte är lämpligt just nu.

 

Bor du i stan, eller är vädret uschligt och ni inte vill gå ut?!

Det går att gömma godis inomhus också.
Vill man ge lite mer utmaning, kan man gömma tomma toarullar med godis, och några utan godis i huset så får hunden leta reda på de med godis i.

Gör en egen snufflemat.

Det tar lite tid men det är värt det. Gummimatta med hål i inköpes och skärs/klipps till önskad storlek, sen är det bara att knyta för glatta livet! ;) Sök på youtube för att få en beskrivning. Denna matta är superuppskattad av hundarna och känner jag att de är lite rastlösa eller så, serveras kvällsmaten i mattan... De styr och nosar och äter ganska länge och är både mätta och belåtna efteråt.

92099168_4086044581420804_6494138676384104448_o

 

Gör en doftbana, detta funkar ju både inomhus och utomhus, lättast är ute.
Görs med fördel i miljö där hunden känner sig hemma och van. Kanske morgonkissrundan.
Häll ut olika dofter på mark eller träd, det kan vara precis vad som helst, så länge det inte är giftigt för hunden tex: färska örter, te, kaffe, vin, blod, curry, citron, lime, ättika osv osv. Viktiga är att inte tvinga hunden att gå dit du hällt ut doften. Den känner doften: och får själv välja att gå dit och undersöka eller inte.

Träna trix.

Jag är själv kanske en av världens mest usla på att lära hundarna trix men, tycker man det är kul och är bra på det, finns inga begränsningar. Våra hundar gillar generellt att umgås med oss och då är det ett bra tillfälle att hitta på något skoj! :)

83781833_3856961257662472_5517022831881224192_o

Med detta önskar vi er en fin valborg och första maj! 

På återhörande! :)


Livet i coronatider!

På ett sätt och vis är det rätt samma som vanligt, här ute på vishan händer inte så mycket! 
Däremot märker vi på hundpromenaderna att det är mindre folk ute i rörelse... vi möter ingen trots sol och vackert väder.

I lördags skulle en av mina systrar till IKEA för att köpa kök så jag tänkte att det var ett utmärkt tillfälle för hundarna  med miljöombyte. I vanliga fall brukar vi åka till till en stad och gå en gång i veckan så hundarna får miljöombyte...  Men i dessa coronatider har vi helt enkelt undvikit det. Vi åkte således med till IKEA och parkerade bilen längst bort på parkeringen där det finns en liten kulle med några träd....  så där gick vi först i 20 minuter och hundarna fick undersöka varje liten vrå... sen sattes de in i bilen med bagageluckan öppen och så studerade vi folk i 2 timmar. Detta tyckte hundarna var roligt/spännande och efteråt var de sååå trötta!   De såg fler främmande människor där på parkeringen på några timmar än de gjort på 6 veckor!

 

Annars tillbringar vi mycket tid ute i trädgården nu när vädret är så fint. Vi tar en dag i taget, försöker hitta roliga saker att göra. Jag har gjort en snufflemat till hundarna och den är väldigt uppskattad! 

Jag tänkte försöka hinna skriva ett inlägg om saker att göra när man är hemma med hundarna/ hunden i dessa coronatider! :) 

Ha det bra!



RSS